Vad ska man säga när skiten bara blir större och större ? Glädjen bara mindre och mindre... HElt sjukt, varför ska människor ah det såhär ? JAg vet att många tänker, amen shit tänk på barnen i afrika då ? Men öpnna ögonen gott folk, se er omkring. Är Sveriges samhälle såbra ? Nej precis. Det finns många barn runt om i landet som bär på mrka, djupa hemligheter. Ett av dom är lilla jag. Jag kommer aldrig förstå mig på vad som hände den dagen, och jag tänker inte ta upp hela historian här, bara tankarna och känslorna. Man kan betrakta mig som öppen, varm och glad person.. Eller en fantastisk skådespelare. JAg vet att som tidigare sgat har fler barn det svårt, runt omkring i landet. MEn det här inlägget kommer ägnas mot mig själv. För 3 år sedan var jag en liten rödhårig flicka, hade inga hämningar mot livet. Men jag ville lära mig leva, vilket kom til latt bli ettutav mina största helveten. Jag tänker inte berätta vad som hände, bara hur jag kände. JAg kände mig tömd. Som en jävla tom burk, bara skalet fanns. Jag tyckte att hon och han, var sveriges två största idioter. MEn jag kände mig aldrig skylldig till någonting, aldrig ensam. Jag hade ju mig själv på resan. Jag kommer aldrig bli av med bilderna i mitt huvud, allt det hårda och kalla. Kommer aldrig heller se tillbaka på det, utan en viss stolthet, den stoltheten som jag på senare dgar blev av med. Jag skar mig aldrig då, utan när tiden sprang ikapp mig tog jag fegheten till svar. Jag gömde mig bakom ingentong, men trodde ändå att jag var skyddad. Jag gick upp varje morgon, gjorde det jag brukade, och livet var precis som vanligt. Mobbningen i skolan, fighterna med familjen och en massa annat skit. JAg mådde bra fysiskt, och försökte inbilla mig själv att jag mådde bra psykiskt. Vilket misstag. När man tänker tillbaks på det som hände och sitter och verkligen går igenom det, möjligtvis försåtr min sitaution, då kanske man förstår mig bättre också. Jag kommer aldrig att få det livet jag en gågn trodde jag hade, den chansen har man ju sumpat. JAg kommer heller aldrig få veta hur jag skulle varit som person om hela mitt liv hade varit annorlunda. Jag vet inte... MEn idag, nu för tiden, spelar jag och skrattar åt mig själv. Vad är jag egentligen ? Jo en värdelös person svarar någon, vemsomhelst. Bitch täker jag och driver undan rösten. Idagsläget har jag tre riktiga vänner. Vanja Vagic, Felicia Nord och Gud. Jag är INTE troene, han bara finns där. Hmm, jag var tvungen att få ut allt det där, så nu känns allting bara kaotiskt.